I can't believe I still get visitors here even though I've been away for so long. School takes up most of my time. I also don't have much to write about.
I'm going to Vienna in March. I can't wait, that city seems surreal. It dazzles me just to think about it. I did want to go to Paris though. Paris never fails to mesmerise me, even through pictures and memories. It is without the slightest doubt my favourite place.

Så lyder ett vanligt ordspråk! Men är det verkligen så? Livet skulle visst kunna vara en dans på rosor. Skaffa massor av rosor, dansa på dem, dansa tills dina fötter blöder. Och då du dör av blodförlust, då kan du säga att ditt liv var en dans på rosor. Om man nu kan kommunicera i nästa värld. I alla fall kan du knäcka det dumma ordspråket på mitten.
Livet behöver inte vara svårt. Det är alldeles för romantiserat nuförtiden. Sorg är inte poetiskt eller vackert. Det är mänskligt, hör till livet, men det är inte samma sak. Sjung och dansa på rosor, älska människor. För vad vet du, detta kanske är din enda chans. Frihet existerar, man behöver bara hitta den.

hope you had a wonderful time x

Jag sjunger med vita rosor i munnen
Är jag inte tragisk
Som fortfarande tror på lycka
Fastän världen hånskrattar

There is this one thing I really can't stand.. Statistically, most rapists are men, and so when it's dark outside and you're all alone as a young woman, and you spot an unknown man - you usually get a bit uneasy, which should be understandable. But the thing is, I said this to a guy yesterday and he said "DON'T GENERALISE ALL MEN THAT'S SO UNFAIR" and didn't even TRY to understand that it's a FACT that most rapists are men, and WE DONT KNOW what a rapists looks like, do we? IT'S FOR OUR SAFETY, and it's incredibly selfish to tell us "not to generalise all men" in that matter. Do you understand that? Stop being selfish.

none of these pictures belong to me

you turn my heart into the sun
instead of blood, there's sunshine running through my veins

alright but really don't you just love stars like, the universe breathing stars across the nightsky, cosmic lights on the indigo canvas ❤
sry you can't see the stars here but at least it's night sky and mooonlight

(these pictures aren't mine)

https://cdn3.cdnme.se/4067906/6-3/pic_527bcc83ddf2b37b2dec9283.jpg">https://cdn2.cdnme.se/4067906/6-3/pic_527bcc83ddf2b37b2dec9283.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/4067906/6-3/pic_527bccce9606ee0840c49e21.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/4067906/6-3/pic_527bccd89606ee43d5c20a47.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/4067906/6-3/pic_527bccecddf2b37b2dec92a4.jpg" class="image">

and I still do

I'm going to my sisters halloween party tonight. I have no idea what I'm gonna be. I could dress in all black and be my own soul.
But I think I'll be like a creepy doll or something idk

wow hi new people why are you here on my blog it sucks
(clouds don't suck tho.
clouds are very good.
here is clouds)

Jag känner för att skriva, men min hjärna är tom och viktlös och jag är väldigt hungrig även om klockan är halv två på natten. Nu har jag nyss skrivit ut adressen till denna ohyggligt, överväldigande intressanta blogg på tumblr. Eftersom någon frågade.
Vill också veta om någon annan pratar med sig själv? Det är ju inte så att jag har en dialog med mig själv, utan bara pratar rakt ut i luften, i en monolog, alltså. Jag tycker jag har mycket intressant att säga, och jag brukar oftast finna dessa samtal lärorika och givande.
(Skämtar mest men inte helt)

Hon är som en ros som sakta blivit bestulen på sina törnen
Kvar finns bara ett sårbart, litet
ömtåligt väsen
Kronbladen finns kvar och blommar än, tar inte slut förrän om en lång tid
Men hur ska hon någonsin få tillbaka sina stulna törnen

i rly wish i could be a cloud idk

Once, there were swans in this lake. Two of them. As the childish little girl I am, I decided to call the tiniest one Odette. What else.

För att rädda min hjärna från ansträngning såhär på natten skriver jag ett stycke på svenska.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva, egentligen. Jag har egentligen ingenting att skriva om. Ska jag skriva något läsvärt kommer det från djupet av mig själv. Har ju inte precis massvis av intressanta saker som händer mig. Men för en gångs skull tänker jag skriva lite.
Min sångpedagog bad mig för två veckor sedan om att hitta en låt till imorgon, en låt som jag kunde öva på och som var en utmaning. Har inte valt någon än. Jag är fortfarande förkyld, min hals gör ont.
Har annars bara läst. Om ca två timmar kommer ett nytt supernatural avsnitt, det ska jag se så fort jag kommer hem från skolan imorgon.
Tydligen har vi läxa till imorgon. Vi ska kunna franska regelbundna verb i presens. Tror jag kan det. Kanske. Jag hoppas det. Hoppas att imorgon går att genomlida.