poem

Hon är som en ros som sakta blivit bestulen på sina törnen
Kvar finns bara ett sårbart, litet
ömtåligt väsen
Kronbladen finns kvar och blommar än, tar inte slut förrän om en lång tid
Men hur ska hon någonsin få tillbaka sina stulna törnen



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

dope cinema

darling, dearest, deadest

RSS 2.0