Once, there were swans in this lake. Two of them. As the childish little girl I am, I decided to call the tiniest one Odette. What else.

För att rädda min hjärna från ansträngning såhär på natten skriver jag ett stycke på svenska.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva, egentligen. Jag har egentligen ingenting att skriva om. Ska jag skriva något läsvärt kommer det från djupet av mig själv. Har ju inte precis massvis av intressanta saker som händer mig. Men för en gångs skull tänker jag skriva lite.
Min sångpedagog bad mig för två veckor sedan om att hitta en låt till imorgon, en låt som jag kunde öva på och som var en utmaning. Har inte valt någon än. Jag är fortfarande förkyld, min hals gör ont.
Har annars bara läst. Om ca två timmar kommer ett nytt supernatural avsnitt, det ska jag se så fort jag kommer hem från skolan imorgon.
Tydligen har vi läxa till imorgon. Vi ska kunna franska regelbundna verb i presens. Tror jag kan det. Kanske. Jag hoppas det. Hoppas att imorgon går att genomlida.

I made rose water this Sunday. I only made it because I wanna smell it all the time but that's a secret sh

I want there to be more meadows. Whatever happened to meadows? I miss picking flowers.

“The world is full of boring, identical and mindless people.”

When reality feels surreal, you are insane. I knew this already but it's like I'm in a slumber and won't wake up, because I don't want to wake up, why would I? Reality sucks. I need our imagination or else I'll fall and wither and become an empty shell.